jag trodde inte det kunde vara möjligt.
att du, av alla människor skulle göra såhär.
du är den enda jag någonsin kunnat lita på, och du har alltid sagt att jag kan det också.
men jag har märkt nu att jag kan visst inte det.
du har aldrig ljugit för mig innan och du har sagt att du aldrig skulle göra det i heller.
men nu har du, vad hände? vad händer sådär efter en enda dag?
du blev någon helt annan. du va helt spänd mot mig, du va taskig mot mig.
du har sagt att jag är det bästa som någonsin hänt dig och att jag är det finaste och bästa för dig, och kommer alltid att vara, men sen skriver du till en annan att hon är det?
och att det bara är henne du bryr dig om, men dagen innan vad det jag?
att man kan ändra sig så? jag vill inte tro att det är sant. förstår du inte själv?
det känns inte som om det va dig jag snackade med, att de va du som skrev allt de till mig, jag hade hoppats att de inte var det, men det va de. du var mitt allt, de enda jag ville leva för.
och du sa att du så gärna ville att det alltid skulle vara du och jag, fast de inte gick. men de finns inte heller mer? du bara gav upp, och sket i mig totalt.
de var du som ville vara min vän? men var fan tog det vägen då?
alla våra fantastiska minnen, jag tänker på dom hela tiden, allt vi upplevt tillsammans.
jag vet att jag kan klara av detta, att glömma dig, men jag vill inte, det är de som är problemet, jag vill aldrig glömma dig, och du har sagt att det kan finnas en chans att det kan bli vi igen senare, och de sitter i, så då går jag och väntar, även om jag mår dåligt för allt du gör innan det, men jag tror dina ord och vill det så gärna. men jag vet inte om de också var lögn?
och du bara ignorerar mig och blir förbannad när jag vill prata med det om dig.
du bryr dig verkligen inte längre. så det är omöjligt för mig att få svar på mina frågor.
men jag hoppas att detta löser sig. att du inser vilket misstag du gjort. att du kanske kan bry dig lite? kommer aldrig förstå mig på dig, hur du bara kunde förändras så, jag har ingen att prata med länge, ingen som stöttar mig, de va bara du som gjorde de, men nu är du bara emot mig på all sätt. och om det är jag som sabbat något, för att du blivit såhär så ber jag om ursäkt, jag vill inget illa, bara att du ska bli som vanligt igen, och prata med mig. jag hoppas du förstår mig.
jag är så ledsen :/